Om denna och andra världar

Om denna och andra världar

Logik för dig från A till B. Fantasin kan ta dig vart som helst. -Albert Einstein


James Horner plagierar sig själv

AvatarPosted by Oskar Thu, January 21, 2010 16:32:29
Är det föresten någon mer än jag som kan höra tonerna av

James Horner – My Heart Will Go On - Love Theme From "Titanic"
i låten
James Horner – The bioluminescence of the night från Avatar?

Plagierar han sig självt!? Eller är detta helt enkelt ett antal toner som han som kompositör råkar gilla väldigt mycket?


Och hördes inte också visslingarna från det klassiska västerntemat i Clintans Den onde, den gode och den fule?
Ennio Morricone – (The Good, The Bad And The Ugly) (Main Title)

:-)

/Oskar

  • Comments(0)//varldar.kallner.com/#post50

Avatar Soundtrack

AvatarPosted by Oskar Thu, January 21, 2010 16:25:57
Nu har soundtracket till Avatar kommit till spotify.

Klicka bara på länken nedan.
James Horner – AVATAR Music From The Motion Picture Music Composed and Conducted by James Horner

Och om du inte har Spotify så är det dags för dig att skaffa det! :-)

/Oskar

  • Comments(0)//varldar.kallner.com/#post49

Betraktelser över Avatar. Del 5: Är filmen fylld med New Age?

AvatarPosted by Oskar Wed, January 13, 2010 01:38:45

Betraktelser över Avatar. Del 5: Är filmen fylld med New Age?

Är Avatar en film fylld med New Ageigt innehåll? Är det till och med så att James Cameron med Avatar vill slå ett slag för en nyandlig världsbild?

För att ta reda på hur det förhåller sig måste vi först undersöka ett antal saker. Till en början med behöver vi en grundläggande definition av New Age.

Här kommer en snabbparafrasering av den definition som finns av New Age på wikipedia:

New Age, eller också kallat nyandlighet är en decentraliserad västerländsk social och andlig rörelse som söker ”universell sanning” och att uppnå den högsta möjliga mänskliga potentialen. Det innehåller aspekter av astrologi, metafysik, alternativmedicin, kollektivism, och ekologi. New Age andlighet karaktäriseras av ett individuellt närmande till anslig praktik och lära, och att man tar avstånd från religiösa doktriner eller dogma.

Inom New Age finns dock element från äldre andliga och religiösa traditioner, bl.a. monoteism, panteism, polyteism kombinerat med vissa inslag av vetenskap och Gaia filosofi. Då det är en synkretistisk andlighet hämtar den också inspiration från alla de stora världsreligionerna, då de menar att alla har olika aspekter av sanningen. Men framförallt hämtar man stark från de östasiatiska religionerna, samt den gamla västerländska gnosticismen med dess arvtagare spiritualismen och teosofin.

Som man kan se ovan ryms väldigt många saker inom New Age. Det är ett väldigt hopkok av idéer vilket medför att en nyandlig sökare formligen har ett gigantiskt smörgåsbord att plocka saker från. Det man gillar behåller man och integrerar i sin andliga världsbild. Det man inte gillar struntar man i. Det är en i det närmsta konsumtionistisk attityd till olika andliga idéer. (Vilket inte är förvånande i ett kapitalistiskt samhälle som tränar sina medborgare till att bli goda konsumenter.)

Just för att New Age är ett smörgåsbord är det väldigt svårt att uttrycka sig generellt om vad man tror inom New Age. Men det finns ändå en generell idé om hur kosmologin ser ut. Den är i sin tur en direkt arvtagare till kosmologin hos antikens gnostiker. New Age borde egentligen heta Old Age. ;-)

För mer information om gnosticismen* se fotnoten i slutet av denna betraktelse.

Liksom inom gnosticismen vill man inom New Age söka sig bortom den materialla verkligheten till högre andliga nivåer. Inom New Age söker man på olika sätt arbeta med ”goda energier och vibrationer” ofta med hjälp av meditation eller andra tekniker som i sin tur kan hjälpa dig att uppnå ”högre nivåer av medvetande”. Man kan få hjälp av ”änglar” eller ”upplysta mästare” (mänskliga eller hitkomna med UFOn från andra planeter) som kan bli din ”personliga andliga guide” i din resa mot att slutligen få uppgå i ”världssjälen” eller någon annan term man vill använda för den ultimata andliga helheten (den gnostiska plemoran).

Åter till Avatar. Finns denna världbild inbakad i filmen?

Nej!

Alltså finns ingen utpräglad New Age i Avatar.

Vad är det då som finns i Avatar som vissa reagerar på och (felaktigt) klassifierar som New Age. Jo, där finns en mängd citat och tankar som är lätt panteistiska eller möjligtvis panenteistiska samt animistiska. Dessa kopplas dessutom i filmen samman med en sorts hardcore Gaiahypotes.

Men vad jag vill visa är att filmen presenterar en falsk panteism. Filmen reducerar allt det övernaturliga till att i slutändan inte bli något mer än biologi. Det blir bara ytterligare ett exempel på västerländsk reduktionistisk materialism.

Men låt oss börja i ett annat hörn. Det är tydligt att James Cameron ville ge sina Na´vi en panteistisk och animistisk världsbild. Detta är inte förvånande. De flesta naturfolk är animister, och då Na´vi är ett romantiserat sådant, så är det klart att det är det bästa alternativet. Då Cameron dessutom ville ha ett ekologiskt budskap i filmen så passar det extra bra med lite romantiserad animism.

Låt oss börja med själva namnet på planeten. Den heter Pandora. Och det är ett namn som låter ganska häftigt (vilket säkert vägde tungt när Cameron valde det.) Men jag tror det finns en bättre orsak...

De flesta associerar Pandora med den gamla grekiska myten om hur den första kvinnan (den grekiska mytologins Eva) fick en ask av Zeus. Men hon fick också order om att inte öppna den. Men hon kunde (liksom Eva) inte motstå frestelsen utan öppnade asken (av ren nyfikenhet) och all världens olyckor och fasor flög ut. Innan dess hade människan levt i fred och harmoni i en paradisisk verklighet, men nu fick hon leva i en värld full av synd, lidande och död (som Eva.)

Man skulle kunna tro att Cameron valde namnet för att han ville göra någon slags koppling mellan mänsklighetens ursynd (öppna asken) och den synd hon begår på planeten Pandora. Eller så är kanske själva planeten som är Pandoras ask, När människorna öppnar på locket så kommer Na’vi och biter dem i handen. ;-)

Men jag tror inte det. Jag tror att sanningen ligger djupare.

Pandora betyder allgivaren. (av grek pan = all och doro = gåva). Gräver man lite så ser man att Pandora en gång antagligen inte betraktades som den första kvinnan, utan som en representation av Gaia (av grek jord) som är en gudomlig personifikation av moder jord inom grekisk mytologi. Pandora var allgivaren, för att hon som gudinnan Gaia lät jorden vara bördig och gav liv till både mark, boskap och människor.

Pandora är Gaia. Gaia är Pandora.

Detta för oss till modern tid och till Gaiahypotesen. 1979 släpptes en bok av James Lovelock, som hette Gaia: A New Look at Life on Earth. I den beskrev han en ekologisk hypotes, Gaiahypotesen, som gick ut på att levande organismer och även ickeorganiska material är del av ett dynamiskt system som formar jordens biosfär och bibehåller jorden som en god miljö för liv.

Denna teori har sedan fått många olika varianter, allt från “hård” till “mjuk” Gaia. I de hårdaste teorierna ses hela jorden som en enda stor självreglerande organism! Teorin fick till en början med massiv kritik, men modifierade varianter av teorin har ändå börjat få ett visst erkännande. Man kan ändå konstatera att detta är en helt vetenskaplig teori, utan några andliga övertoner. Det handlar om komplexa biologiska system i samverkan. Inget annat!

Teorin kom ändå att associeras med New Age. Inte för att det har något andligt i sig, utan för att när den lanserades så ignorerades den i stort av det vetenskapliga rummet. Istället var det New Age rörelsen som snabbt sög upp vissa delar av teorin och började integrera den i deras redan existerande panteistiska världbild. Det är inte konstigt, för det passade ju onekligen bra. Fast när man inom nyandlighet talar om Gaia, så syftar man oftare på en slags kraft och energi som på ett direkt panteistiskt sätt genomströmmar allt levande omkring en.

Ett populärkulturellt exempel på det kan man se i filmen ”Final Fantasy: the spirits within.” där Gaia (och människornas andar som är givna av Gaia) kan ses som blå spöklika former av energi.


Vad har då allt detta att göra med James Camerons Avatar? Jo, när Neytiri eller någon av de andra Na’vi kläcker ur sig kommentarer som låter panteistiska/animistiska så är det tydligt att de inte beskriver vad som objektivt sätt pågår i deras omvärld utan bara talar utifrån vad de faktiskt förstår. Och på sätt och vis är faktiskt James Cameron på detta område lite nedlåtande mot sina blå skapelser.

Neytiri lever helt klart i en animistisk verklighet. Hon talar om hur det finns en underliggande energi som genomströmmar allting. Hon kommenterar de små skogsmaneterna som sätter sig på Sully med: ”These are from the Tree of Souls. Very pure spirits.”. Eller när Sully ber till Na´vis stora gudinna Eywa om hjälp i det kommande slaget säger hon: "Our Great Mother does not take sides, Jake. She protects only the balance of life."Klassiskt panteistiskt balanstänkande kryddat med ett stänk romantiserad naturideologi.

Men det är inget magiskt med de underliggande energierna, inget andligt i kontakten med Eywa. Och det är återigen de mänskliga vetenskapsmännen som räknar ut hur det hela egentligen fungerar.

Hela planetens grönska, alla trädens rötter, skapar tillsammans ett gigantiskt neuralt nätverk. Alltså en typ av världsomspännande hjärna, eller biologisk superdator. Detta är Gaiahypotesen tagen till sin extrem! Eywa är i sådana fall inte en gudinna så som vi skulle definiera det. För hon äger ingenting som vi skulle kalla för övernaturligt. Hon är enbart en sorts medvetande eller i alla fall en intelligens som lever i eller ”är” detta globala neurala nätverk. Eywas medvetande är alltså lika beroende av trädens rötter, som en människas medvetande är beroende av sina hjärnceller!

Det neurala nätverket fungerar också som lagringsplats för Na´vis folk. Ungefär som ett biologiskt internet där man kan ladda upp sina tankar, minnen och känslor för att sparas inför framtiden. Na'vi kan koppla upp sig i nätverket vid de olika noder som består av "Tree of Souls". Det är bara att ta fram håret och så är de online. Ungefär som att plugga in sin laptop för att komma åt servern.

Detta är inte speciellt övernaturligt. Tvärt om är neurala nätverk och enorma intelligenser (artificiella likväl som biologiska) stapelvara inom Science Fiction. Det är absolut inget unikt alls!**

Se fotnoten i slutet för ett antal exempel på artificiella intelligenser** och neurala nätverk inom science fiction.


I spelet Avatar är detta ännu tydligare. James Cameron har varit med och utvecklat spelet, så man får väl ändå anta att dess världsbygge är kanon. I spelet kan man välja att antingen kämpa för Na’vi eller för RDA. Kämpar man för RDA så hjälper man människornas forskare att kunna koppla upp sig med sina datorer på det globala neurala nätverket och att sedan på konstgjord väg ta kontroll över Eywa och vända planeten mot Na’vis folk. Man tar alltså kontroll över Eywa som om hon bara var ett program, eller på sin höjd en artificiell intelligens i ett gigantiskt datasystem.

Så även om Na’vi slänger sig med uttryck som i våra öron låter panteistiska, animistiska eller till och med New Ageiga. Så är i slutändan James Camerons Pandora ett strängt materialistiskt, reduktionistiskt universum.


Jag kan i slutändan tycka att det är lite nedlåtande av Cameron att göra så här mot Na´vi. Det hade nästan varit bättre att låta deras Eywa vara en övernaturlig gudinna istället för en intelligens i ett neuralt nätverk. Då hade filmen tvingats hantera frågan om att lära sig att respektera andras tro. Nu blir det bara ytterligare ett exempel där ”den vite mannen” vet bättre än de ”ädla men ändå oförståndiga vildarna.”

Men det löser i alla fall en sak på slutet i filmen. När allt ser ut att vara förlorat så kommer plötsligt Pandoras vilda djur stormande. De kastar sig in i striden och krossar RDA. Men om de var kontrollerade av den planetära intelligensen Eywa så är det inte enbart en sentimental hollywoodgimmick. Då fick den scenen ändå en gnutta logik. :-)

/Oskar



* Gnosticismen

För att förstå New Ages kosmologi måste vi som sagt gå tillbaka till de gamla antika gnostikerna. Gnosticismen (av grekiskans gnosis = kunskap) växte fram ungefär samtidigt som den kristna kyrkan i Romarriket och man kan belägga gnostiska källor så tidigt som till 200-talet. Vissa forskare menar att gnosticismen till och med var en gren av kristendomen, men kyrkans officiella position blev snart att på det hårdaste sätt fördöma den som en kättersk villolära.

Inom gnosticismen säger man att: Först fanns bara det ytterst gudomliga, Plemoran (av grek plemora = fullhet, helhet). Plemoran var fullkomlig och enbart ande. Men så emanerade plemoran och olika skikt av andlig verklighet spred sig utåt. Men ju längre bort emaneringen kom, ju mindre verklig, ondare och kallare blev det. Olika varelser uppstod likaså spontant ur de utemanerade verkligheterna, bland dessa fanns Demiurgen (av grek demiourgos = skicklig arbetare). Demiurgen var inte den sanna gudomligheten, utan en falsk gud. Ändå var det demiurgen som skapade materia och det fysiska universumet. Och det var en fruktansvärd gärning. Materia är så långt under det andliga att det nästan inte äger existens, utan är enbart ont och kallt. (I skarp kontrast till kristen tro där materia är något gott.) I den fysiska världen skapades också levande varelser, bl.a. människan som ensam hade förmågan att kunde blicka upp mot himmelen och grubbla. Människan var speciell, för något av plemorans eviga andliga gnista hade fastnat i deras bröst. Därför kom också människan att för alltid längta efter att få återförenas med plemoran. Men för att en återförening ska kunna bli möjlig måste man uppnå en viss nivå av insikt och kunskap (gnosis). Först då kan man vid döden lämna den materiella världen och ta sig förbi demiurgens väktare och demoner och återförenas med plemoran. Dock fanns det som tur var änglar och andra välvilliga andar som gärna hjälpte människorna i deras strävan att återförenas med plemoran.


** AI och NN inom Scifi.

Det finns hur många exempel som helst på artificiella intelligenser och neurala nätverk inom Science Fiction. Här är en lista på ett ytterst fåtal:

Böcker:

The Culture böckerna av Iain M Banks. (90-00 talet)

Robot böckerna och Stiftelsen och jorden av Isaac Asimov (50-talet)

Revolt på månen (The moon is a harsh mistress) av Robert A Heinlein (1966)

2001 av Arthur C Clarke (1968)

Eternal Light av Paul McAuley (1991)

The Risen Empire av Scott Westerfeld (2003)

Dataspel:

Cortana i de välkända Halo spelen till Xbox.

Den världsomspännande neurala nätverksmossan i UFO: Aftershock

Film

Terminator och Skynet i Terminatorfilmerna.

Mother, Father och alla Bishop androider i Aliensfilmerna

Eywa i Avatar




  • Comments(0)//varldar.kallner.com/#post47

Betraktelser över Avatar. Del 4: Vad vill egentligen James Cameron ha sagt?

AvatarPosted by Oskar Sun, January 10, 2010 00:20:58

Betraktelser över Avatar. Del 4:

Vad vill egentligen James Cameron ha sagt?


I tidigare inlägg har jag ju lekt en del med den narrativa strukturen i Avatar. Men i denna betraktelse tänkte jag fokusera på vad jag tror att James Cameron faktiskt vill ha sagt med sin film.

Till en början med tror jag att han helt enkelt ville göra en riktigt rejäl brakrulle som återigen slår rekord (både i budget och intäkter världen över.) Detta är viktigt för Cameron då han faktiskt inte har gjort speciellt många filmer för bioduken (6st på 25 år), och därför måste se till att bevara och stärka sitt varumärke som manusförfattare och regissör.

Men om vi lämnar Camerons karriär därhän och ser på Avatars politiska ställningstaganden, vilka beröringspunkter finns det då med vår egen värld.


Värna miljön.

Till en början med så är det övergripande budskapet (som knappt ingen kan missa) att vi med vår kapitalistiska rovdrift på jordens resurser förstör klimatet, miljön, ja hela vår värld. Människorna i Avatar är alla anställda på gruvföretaget RDA, som helt tydligt är ett företag som släppt på de moraliska riktlinjerna och räknar profiten först. (Vilket händer allt för ofta i vår värld också.) RDA´s platschef Parker Selfridge förkropsligar attityden med kommentarer som:

“Att döda infödingar ser inte bra ut, men det finns en sak som aktieägarna hatar mer än dålig publicitet, och det är en dålig kvartalsrapport.”

Där har vi ganska mycket budskapet i ett nötskal. Och på något sätt så kändes tajmingen av filmens premiär i mitten av december inte som en slump. Precis i de dagarna kom ju nyheten om hur klimatmötet i Köpenhamn till slut kollapsade totalt. Det var helt enkelt för dyrt, och man kunde inte komma överens om vem som skulle betala. Så det strandade på pengarna igen. Allt verkar alltså ha slutat i ett fiasko, utan några bindande avtal för världens nationer.

(Det kan också vara så att Cameron o Co bara ville casha in maximalt på filmen under julveckorna då folk är lediga. :-) men tajmingen är ändå oklanderlig.)

Na´vi folket får här spela rollen som en slags romantiserat indianfolk som lever i total harmoni med naturen. Jag menar inte att romantiseringen är något fel i sig, det gör bara kontrasten ännu mer uppenbar mellan dem och människorna. De anser att människor är vansinniga, som förstör världen omkring sig för profit. För pengar. Som för dem är luft. Ingenting. När Jake Sully i början av filmen får en chans att stanna kvar hos Na’vi folket så utbrister deras prästinna: ”Så skall vi se om du kan bli botad från ditt vansinne.”

Och han blir botad …

Efter att ha spenderat tre månader i stammen (som han upplever som en hel livstid) så inser han att det inte finns något som människorna kan erbjuda Na´vi som de vill ha. Hela människornas livsstil är bara galenskap för dem. Na’vi har allt de vill ha och skulle kunna önska sig i sitt djungelparadis.

Och det är väl här som det verkligen framstår hur romantiserade Na´vi är. Verklighetens indianer var människor, och därför inte över känslor som girighet, maktbegär och pengahunger. Det var också delvis därför som de europeiska nybyggarna kunde spela ut olika stammar mot varandra.

Men frågan som vi måste ställa oss i vår verkliga värld, och dess verklige framtid är… Kan människan lära sig att bemästra sitt begär? Kan vi stoppa rovdriften på vår planet och få den globala kapitalismens hjul att snurra lite långsammare istället för snabbare? Eller kommer världen att gå under nu när resten av världen (helt rättmätigt) vill ha samma levnadsstandard som vi har i det rika väst. Eller finns det ett sätt att göra det på med nya miljövänliga tekniker, så att de inte behöver göra samma misstag som vi gjort?

Det är svårt att sia. Speciellt om framtiden. ;-) Men Avatar ställer frågorna, och gör det högt och ljudligt. Nästan övertydligt, kan man tycka. Men för min del gör det inget. Det kanske behövs…

Krig och det amerikansk utrikespolitik.

Sedan är det ju inte bara den konsumtionshetsande kapitalismens rovdrift på miljön som får sig en känga. Även den amerikanska krigsmentaliteten och imperialistiska girigheten får smisk.

RDA är ju som sagt det gruvföretag som driver verksamheten på Pandora. De liknar i hög grad det enorma amerikanska oljebolaget Halliburton. De blev kända 2003 för att med hjälp av kontakter högt upp i den amerikanska regeringen ha lyckats kapa åt sig enorma oljefält i krigets Irak.

RDA har i sin tur också en stor militär närvaro på Pandora, via deras privata säkerhetsföretag SecOps.. Det är denna privatarmé som får bli den ondskefulla krigshär som likt Saurons orcher måste besegras i filmens avgörande slutstrid.

”SecOps” är med stor sannolikhet en direkt känga mot företaget Blackwater. De är ett privat militärföretag som genererat enorma vinster i bl.a. Irak, då USAs militär betalat dem för att lösa sina ”säkerhetsproblem” istället för att sända in sina egna rekryter. Även detta har självklart väckt stor uppmärksamhet och resulterat i ett antal stora skandaler i Irak.

Kritik mot Blackwater är inte något nytt i Hollywood. I den postapokalyptisk tv-serien ”Jericho” som utspelar sig i en liten amerikansk stad efter ett atombombsanfall finns ”Ravenwood”, ett Blackwaterliknande företag som en av seriens farligaste och hänsynslösaste organisationer. Och i säsong sju av 24 med Jack Bauer, så kämpar de mot det onda privatmilitära företaget ”Starkwood”.

Sedan har vi ett antal intressanta citat från filmens största antagonist, Colonal Miles Quaritch, där han lite läskigt ekar ord och attityder som den förre amerikanske presidenten George W Bush hade som policy i sina militära äventyr i mellanöstern. Dessa policys som brukar kallas för Bushdoktrinen, fastslår bland annat att USA har rätt att slå till först (preemptive strikes) mot vem fienden än må vara, var fienden än må vara. Quaritch säger nästan exakt samma sak, när han talar om hur de måste krossa Na´vis motstånd nu, innan fler stammar samlar sig kring Jake och de växer sig allt starkare.

Andra visdomsord som Quaritch släpper från sig är citat som: ”We must fight terror with terror.” eller ”We will blast a crater in their racial memory so deep that they won't come within a thousand clicks of this place ever again."

Låter väl som en trevlig kille!? :-)

Ändå måste jag erkänna att man får en slags motvillig respekt för honom genom filmen. Han är verkligen lika stenhård som han ser ut, och ger aldrig, aldrig upp. När han i filmens sista minuter hoppar i sin AMP suit, (en slags mech robot) och ger sig ut på Sullyjakt, så är han så brutal att man inte längre är övertygad om att filmens hjälte kommer att överleva till slutet.

Sammanfattningsvis är alltså Avatar en svidande uppräkning med det enorma amerikanska militära industrikomplexet, den amerikanska imperialismen och den amerikanska kapitalistiska girigheten. Man kan även se det som en kritik över lag mot västerländsk kolonialism, men det finns vissa markörer som resonerar extra väl mot just amerikansk utrikespolitik.

Fascinerande att filmen faktiskt är gjord i USA, och att så många amerikaner verkar gilla den.


Biologisk rikedom

Mot slutet av filmen avslöjas det att hela planeten, med alla sina träd, verkar vara en slags gigantisk hjärna, eller organisk dator. Det som kallas för ett neuralt nätverk.

När människorna så vill avverka all skog med sina stora maskiner, för att komma ut malmen som ligger under deras rötter, så förstör de egentligen en mycket större rikedom, för att komma åt något mindre värdefullt. Men de inser inte detta, utan ignorerar historier om biokemiska synapser i trädrötterna och skrattar åt Na´vis gudinna Eywa som sägs bo däri. De är alltså korkade i sin kortsiktighet.

Samma sak sker ju ständigt i vår värld. Jag kommer inte längre ihåg hur många arter som dör ut varje dag för att regnskogarna skövlas. Men jag har för mig att det är tusentals. Varje dag. Forskare kämpar en ojämn men tapper kamp mot tiden och skogsbolagen för att försöka kartlägga och hämta så mycket biologiskt material som möjligt, innan skogarna är borta för evigt. Ingen vet nämligen vilka mediciner som kan dölja sig hos blommor i slammiga träsk och på ryggen hos färggranna grodor. Det är en oerhörd mångfald och en biologisk skatt som snart är borta.

Att förstöra den för att kortsiktigt få virke och betesmarker, som sedan måste överges för ständigt nya marker, det är bara korkat. Vi är korkade i vår kortsiktighet.


New Age och panteism.

Sedan har vi ju det här med Avatars påstådda New Ageighet och panteism. Detta är ett så pass intressant ämne att det skriver jag en helt egen betraktelse om.

Men det blir en annan dag.

/Oskar

  • Comments(0)//varldar.kallner.com/#post46

Betraktelser över Avatar. Del 3: Monomyten och det dåliga samvetet

AvatarPosted by Oskar Fri, January 08, 2010 01:42:59

Betraktelser över Avatar. Del 3: Monomyten och det dåliga samvetet


Medan Avatar har fått människor världen över att häpna över sina banbrytande specialeffekter och fantastiska detaljrikedom, så har den också fått utstå mycket spe för att själva historien egentligen är ganska enkel och förutsägbar. Southpark hade ett riktigt elakt (och väldigt roligt) avsnitt där de travesterade Avatar som ”Dances with smurfs.” :-)

Avatar har en väldigt grundläggande narrativ struktur. Den följer en slags standardmall 1A för historieberättande. Så där finns inga överraskningar. Men samtidigt måste jag erkänna. Inte sedan Star Wars IV har standardmall 1A glänst så fantastiskt i all sin kraft!


Joseph Campbells momomyt.

Det jag kallar för standardmall 1A har ett lite finare namn. :-) Det var en forskare vid namn Joseph Campbell som gav den namnet ”monomyt”. Han undersökte all världens mytologier och hjältehistorier och fann något intressant. I alla kulturer så innehöll hjältehistorierna liknande drag. Man kunde till och med bocka av punkt efter punkt som sammanföll mellan de olika historierna.

Joseph Campbell publicerade sina fynd i boken ”Hero with a thousand faces”. Och även om den har fått utstå en hel del kritik, så är det ändå intressant att se hur väl hans teorier stämmer överens med nästan varenda hjältemyt som produceras. Speciellt inom Fantasygenren.


Campbell definierar monomyten så här:

En hjälte bryter sig ut från den vanliga världen och in i en region av övernaturliga under. Där möter han fantastiska krafter och vinner slutligen en avgörande seger. Hjälten återvänder från sitt mystiska äventyr med makten att ge gåvor av välsignelse till sina medmänniskor.”

Detta är den klassiska sagoberättelsen. Samma mönster som vi sett återupprepas tusen gånger om. Du kan applicera den här strukturen på Star Wars, Harry Potter, Sagan om Ringen, Matrix, Eragon, Avatar och tusentals andra historier.


Låt oss fläska ut monomyten en aning:

Protagonisten är ofta en underdog, ensam och utsatt, kanske föräldralös. Han bryter sig ut och möter en magisk värld. Han får ett magiskt svärd eller annan motsvarande manlighetssymbol. Han möter och kämpar mot den onde härskaren (svarte riddaren). Han möter också kärleken och vinner prinsessans hjärta. Han får hjälp och ledning av än fadersgestalt, som slutligen måste dö eller röjas ur vägen för att han själv ska kunna växa till sann manlighet. Han skapar ett goda vänners lag som går med i kampen. Blir ofta själv ledaren för någon form av rebellrörelse. Frestas av ondskan, men övervinner den och vinner slutligen en avgörande seger. Kan sedan dela ut välsignade gåvor till sina medmänniskor.

Nedan har vi fyra kolumner där vi enkelt och åskådligt kan bocka punkterna i Campbells monomyt. Som jämförelse har vi Star Wars, Harry Potter och Avatar.


Joseph Campbell

Luke i Star Wars IV "A New Hope"

Harry Potter

Avatar - Jake Sully

Ung människa- ofta en underdog utan familj

Luke. Bonnig föräldralös pojke på Tatooine. hans liv är en öken (bokstavligt talat)

Föräldralös pojke. Bor under trappen. Förtryckt av Dursleys.

Jake har förlorat sin bror, säger inget om eventuella föräldrar. Verkar vara familjelös.

Möter en magisk värld och får speciella krafter

The Force

Magi

Kan koppla sig till andra varelser på Pandora, och till gudinnan Eywa via kablage i sitt hår.

Får ett magiskt svärd – (eller annan motsvarande kraftfull symbol för manlighet) – I princip en Jungiansk fallos.

Ljussabel

Sword of Griffindor

Toruk. Stor bad-ass flygödla.

Ondskan. Antagonisten - Den onde härskaren eller svarte riddaren

Darth Vader

Voldemort

Colonal Miles Quaritch

Möter prinsessan

Leia

Ginnie

Neytiri

Får stark fadersfigur som ledsagar hjälten på vägen innan han dödas.

Obi One Kanobi.

Dumbledor.

Grace Augustine (intressant nog en modersfigur denna gång).

Skapar ett vänskapslag

Han Solo, Leia, Chewbacca, R2D2, 3CPO

Ron, Hermonie, andra studenter

Norm Spellman, Trudy Chacon, Neytiri, Grace Augustine m.fl.

Hjälten blir ofta sammankopplad med ondskan. Frestas men motstår till slut.

Son till Darth Vader. Erbjuds dela galaxen. Frestas av den mörka sidan. Tvingas möta sitt eget mörkar i en grotta på Dagoba.

Sammankopplas via blod med Voldemort. Kan känna hans tankar och hans hat. Frestas i sist boken att själv söka makten/dödsrelikerna.

Sänds till en början in som en informatör och förrädare. Frestas med att få tillbaka sina egna ben på jorden. Men motstår och tar sida med Na´vi.

Deltar i (och leder ofta) en rebellrörelse mot ondskan

Rebellerna

Bildar och leder Dumbledors army i Order of the phoenix

Leder Na´vi att samla de skilda stammarna i ett motangrepp mot människornas militära makt.

Vinner slutligen en avgörande seger

Dödsstjärnan förstörs

Voldemort dödas

Människornas makt krossas

Får makt att skänka gåvor som hjälper folket.

Galaxen blir fri igen (i sista filmen)

Världen blir fri från ondskan

Människorna och deras miljöförstöring avvisas från Pandora


Visst är det kul! :-)


Bara för skojs skull. Testa att fylla i en kolumn till för Frodo i Sagan om Ringen, eller för Neo i Matrix.


”Vit-mans-dåliga-samvete-fantasi”


Utöver att följa Campbells monomyt, så har också Avatar en liten extra tvist som Star Wars och Harry Potter saknar. Det är också en typisk variant av ”vit-mans-dåliga-samvete-fantasi” :-)


Detta delar Avatar med flera andra filmer som den också blivit jämförd med. Avatar delar ju stora strukturella delar med historier som ”Dansar med vargar” och Disneys ”Pocahontas” eller till och med ”Den siste samurajen.” Alla har de gemensamt att huvudpersonen är en ”varje man”, alltså en representant som vi som publik kan identifiera med. I vårt fall blir det därför alltid en vit europeisk man. (Eftersom vi fortfarande är så tragiskt etnocentriska och patriarkala.)

Denna ”varje man” tvingas av olika skäl att lämna sin trygga hemmiljö och istället ge sig ut på äventyr i ”vildarnas land.” Vildarna har rykte om sig att vara farliga och blodtörstiga barbarer, men snart upptäcker han så klart att det är totalt felaktig. Istället är de (på ett typiskt västerländskt överdrivet romantiserat sätt) ett mycket vist och ädelt folk som lever i harmoni med sin värld och miljön. När så hans eget folk kommer för att kriga mot ”de ädla vildarna” så byter han sida och kämpar mot de hemska vita förtryckarna.

Det har argumenterats, och jag tycker att det låter vettigt, att hela Avatar är en enda stor allegori för europeisk rovdrift och kolonialism. Framförallt verkar filmen använda bilder från design som kan associeras med Nordamerikas urbefolkning. Under flera hundra år av utrotningskrig kom ju de europeiska nybyggarna att sakta men säkert förinta och förskjuta den nordamerikanska urbefolkningen. I Avatar får vi uppleva historien på nytt, men denna gång går det annorlunda och vi kan som åskådare och moderna människor säga till oss själva: ”Om jag hade varit med på den tiden så hade i alla fall inte jag varit med och slaktat indianer. Nej jag hade kämpat på den goda sidan!”

Men det intressanta är att det inte är nog för den vite mannen att bara bli erkänd och upptagen som en av de ädla vildarna. Han vill också bli deras ledare. För någonstans finns fortfarande en baktanke kvar att vi som civiliserade människor ändå är de bäst lämpade för att styra världen. Så den vite mannen vill fortfarande utöva inflytande på vildarna, och styra dem, men inte ovanifrån med våld och förtryck, utan innefrån med visdom och styrka.


Detta är en ”vit-mans-dåliga-samvete-fantasi” i ett nötskal. :-) Man känner sig bättre än sina mördande och koloniserande förfäder, samtidigt som man klättrar till toppen i ”vildarnas” hierarki. (Klicka här för en större och mer utförlig artikel på detta ämne.)

Allt detta lämnar så klart inte någon riktigt trevlig eftersmak. Men förhoppningsvis kommer människor att tröttna på berättelser som följer dessa standardiserade mönster och låta andra berättare få komma till tals i framtiden. Förhoppningsvis kommer det nya böcker och filmer där man bryter med den etnocentriska och patriarkala narrativa strukturen Förhoppningsvis kan vi få se och läsa helt nya historier och inte längre uppleva så ofta att: ”Vänta lite… jag har sett den här filmen förut.”


Jag föredrar historier där båda sidor är grå. Där världar ställs mot varandra, inte för att den ena är god och den andra är ond, utan för att man tvingas in i konflikt bara för att man vill klara sin existens. Vill ni se en mycket intressant film där de ”ädla vildarn” inte är romantiserade, utan bara kämpar för sin överlevnad, och där de industrialiserade människorna inte är onda, utan likaså bara kämpar för sin överlevnad? Se då den japanska animemästaren Hayao Miyazakis film Princess Mononoke. Där finns det både gott och ont på båda sidorna.


Hoppas att ni fann denna lilla reflektion intressant. Återkommer snart angående New Age, neurala nätverk och annat smått och gott i Avatar.


/Oskar

  • Comments(2)//varldar.kallner.com/#post43

Betraktelser över Avatar. Del 2: En kristen allegori

AvatarPosted by Oskar Wed, January 06, 2010 00:54:45
Betraktelser över Avatar. Del 2: En kristen allegori




Efter att ha sett Avatar kom jag nästan omedelbart i diskussion med några kompisar som också hade sett den. Vi var alla överens om att det var en tekniskt sett fantastisk film och en riktig upplevelse! Men vi var inte helt överens om vad filmen egentligen hade för bakomliggande teman och ideologi.

En av mina vänner, som liksom mig är kristen, menade att hela Avatar var en enda New Age-trädkramarfilm. Jag kunde hålla med om trädkramandet, men jag hade lite svårt att svälja att New Age skulle ha en så stor och framstående roll i filmen. Jag såg så många andra möjliga tolkningar. Jag kommer att skriva en betraktelse senare över det som jag anser vara ”New Ageigt” i Avatar och varför jag menar att filmen egentligen är konstruerad så att den faktiskt kan tolkas på ett materialistiskt reduktionistiskt sätt, utan ett enda litet uns andlighet i sig.

Men i denna betraktelse tänker jag göra något annat. Något som kanske kan ses som lite provocerande. Jag ska göra en exposé över Avatar som en kristen allegori. Nu tror jag inte för en sekund att det är så som James Cameron menade filmen. Men saken är den att han använder ett stort antal narrativa standardformler som är så allmängiltiga i mytskapande att man kan använda strukturen för nästan vad som helst. Det är en av styrkorna men också svagheterna med att göra en så allmän allegori.

Och Avatar är en allegori! Eller den har i alla fall starka allegoriska drag, och det är bara en tidsfråga innan kyrkor (antagligen framförallt i USA) kommer att börja använda den i evangelisationssammanhang, precis som de använde en annan film med starka allegoriska drag för tio år sedan, nämligen Matrix




Allegorin.

Jag vill påstå att Avatar kan ses som en modern Kristens Resa. Det är en allegori om en människas färd från en förlorad värld, genom omvändelse, till relation med Gud och gemenskap i den kristna församlingen. Dessutom sker det i en miljö där församlingen är utsatt för förföljelse av en regim. (Som t.ex. under de första 250 åren i Romarriket, eller i Japan på 1700-talet, eller i Sovjets östblock under 1900-talet, eller nuvarande Eritrea, Nordkorea eller Iran, m.fl.)

Främlingen, en ”every man” som brottas med Gud (Jake Sully) är soldat i regimens armé. Regimen har problem med de kristna församlingar som finns i landet., de fruktar att de kan ge upphov till fritänkande och instabilitet. (som t.ex. skedde i Östtyskland strax innan muren föll, eller i Sydafrika strax innan Apartheid skrotades.)

Regimens specialutbildade informerare har misslyckats med att kartlägga församlingarnas nätverk och istället testar regimens hemliga polis att skicka in främlingen, en enkel soldat. Han träffar en kvinna som han vet är med i nätverket, och hon förstår omedelbart vem han är och tänker visa bort honom. Men Den Helige Ande uppenbarar för henne att Gud har en tanke med främlingen och att hon ska ta med honom till den underjordiska kyrkan.



"Främlingen som brottas med Gud" förs inför församlingens äldste, som undrar om han verkligen har kommit för att lära sig om Guds rike. För i Guds rike ställs saker och ting i ett helt annat perspektiv och man måste vara villig att lämna sina gamla tvärsäkra svar. Främlingen är bara en enkel soldat, och inte utbildad av regimens hemliga polis, så han kan ärligt bedyra att hans ”kopp är tom” och att han gärna vill bli fylld. De äldste är nöjda med svaret och tillåter honom att stanna så att han kan ”bli botad från sitt vansinne.”

Så börjar Främlingens undervisning och hans andliga utveckling skjuter fart. Mot sin vilja blir han kär i kvinnan som nu undervisar honom om riket, och han börjar mer och mer känna sig som en i gemenskapen. Samtidigt samlar han information om församlingarnas nätverk och rapporterar regelbundet till regimens hemliga polis och deras ledare Soldaten (Colonel Miles Quaritch).

Han lär sig att bruka sina olika andliga gåvor, som att rida med bönens kraft och att hantera hoppets båge och ordets pil. Förutom kvinnan, vägleds han också av Guds moderliga omsorg, av hans kärleksfulla stora nåd. (Grace Augustine). Det dröjer inte länge innan hela hans verklighet skiftar perspektiv. Regimens torra, hårda värld ser sig allt mer avlägsen och han säger i en rapport att ”Jag har nästan glömt mitt gamla liv.”

Slutligen är det dags för ett avgörande. Främlingen bestämmer sig för att försöka göra det nödvändiga Kierkagaardiska hoppet till tron. Att kasta sig ut i trons avgrund och se om Gud bär. Han är förskräckt, men tämjer rädslans odjur, och flyger sedan ut över avgrunden. Tron håller.

Han har nu tagit det sista steget till att vinna en komplett kristen identitet och tas också upp av församlingen som en fullvärdig medlem av kyrkans folk. Kärleken demonstreras i förbönerna när hela församlingen lägger sina händer på honom.

Men det är för sent. Regimen har nu fått så pass mycket information av Främlingen att de gör en kraftfull attack mot kyrkans nätverk. De dödar och förintar. Rädda och chockade drar sig resten av församlingen undan. Främlingens förräderi avslöjas och han stötts ut av kyrkans folk.

Rädd och förtvivlad försöker han rädda det som räddas kan, men regimen låser in honom. Men kanske är inte allt för sent, inte ens för regimen. Kanske kan de alla räddas. De har fortfarande Guds stora nåd (Grace Augustine) ibland sig. Men istället för att lyssna till nådens röst, så dödar de henne, varpå nåden återvänder till Gud. Främlingen får hjälp av en Ädel krigarinna (Trudy Chacon) som vill kämpa den goda kampen. Han kan nu återvända till kyrkans folk. Men hur ska han kunna återvända när de ser honom som en förrädare?

Men Främlingen vet vad han måste göra. Så han tar ett slutgiltigt kliv ut i trons avgrund. Kastar sig utan återvändo, utan säkerhetslinor och med total överlåtelse. Återigen så bär tron. Gud möter honom och återupprättar honom. Han återvänder till församlingen, som en Guds rikes profet, fylld med Hans kraft. Församlingen tvekar inte, utan känner omedelbart igen honom för det han nu är i Gud.

Tillsammans med de överlevande äldste samlar Främlingen nu nätverkets sista krafter för att konfrontera regimen en gång för alla. För de vet att Soldaten nu har fått blodad tand och vill utplåna dem fullständigt.


Kristna från hela landet sluter så upp för en sista gigantisk konfrontation. Regimen gör allt de kan för att kontrollera folket, men slutligen förlorar de greppet när själva landet reser sig upp mot dem. (Som skedde i östtyskland när muren rasade.)

Slutligen får kyrkans folk leva i fred i Guds Rike, och de som tillhörde regimen, och inte vill omvända sig, får återvända tillbaka till den torra och döende värld de kom ifrån.

Filmen slutar med att Främlingen till slut får dö från sin gamla människa, och återuppstå till ett nytt liv i Kristus.

:-D


Vad sägs? :-)

Som jag redan sagt så vet jag mycket väl att James Cameron inte alls tänkte att detta budskap skulle kunna dölja sig i Avatar. Men när en text lämnar en författare så är den inte längre bara författarens egendom. Den förvandlas till något i läsarens (eller åskådarens) sinne och blir till en gemensam ägodel öppen för tolkning.

Och om jag kan se de här allegoriska parallellerna så är jag säker på att andra kristna världen över också kommer att kunna göra det.

Men bara för att vara rättvis så lovar jag att återkomma i en senare betraktelse om vad jag tror att James Cameron egentligen menade att stoppa för budskap i Avatar.

Till dess! Ha de bra.
/Oskar

  • Comments(0)//varldar.kallner.com/#post42

Betraktelser över Avatar. Del 1: Vad finns i ett namn

AvatarPosted by Oskar Thu, December 31, 2009 22:48:53
Betraktelser över Avatar. Del 1: Vad finns i ett namn

Jag såg Avatar den 20 dec och tyckte att det var en fantastisk film. Nästan omedelbart kom jag i diskussion med folk angående dess budskap och dess underliggande ideologi. Nu är det så att narrativa strukturer och allegorier är ett av mina favoritämnen.

Jag skulle vilja påstå att Avatar har många allegoriska inslag. En sak som utmärker en allegori är att man ofta ger karaktärarna namn som säger något om vem eller vad de är. Nedan har jag gjort en genomgång av några av huvudkaraktärerna.



Jake Sully

(Sam Worthington) – Filmens protagonist och huvudperson. En soldat i rullstol, som skickas som spion till Na´vi folket men som blir kär i hövdingadottern (prinsessan) och byter sida.



Jake = Namnet har två olika möjliga rötter. Båda två är lika intressanta.

1.
För det första är Jake är en medeltida variant av Jack. Jack i sin tur kommer av John, alltså Johannes, den fjärde evangelisten, vars namn på hebreiska betyder ”Yahweh är nådefull” Alltså, Gud är nådefull. Under medeltiden och framåt kom dessutom Jack att bli slang för ”Man.” Han är alltså en ”every man”. Detta är ett klassiskt grepp. Inom medeltida allegoriska teaterpjäser är huvudpersonen alltid en ”every man” som får vara ställföreträdande för hela mänskligheten.

2.
För det andra är Jake också en förkortning av Jakob. Jakob i gamla testamentet var ju han som brottades med Gud en hel natt och vann till slut, men till priset av en skadad höft, så han hade svårt att gå resten av livet. Han hade kanske behövt en rullstol. :-) I samma brottningsmatch får också Jakob ett nytt namn av Gud, nämligen Israel. Han är alltså förfader till Israels tolv stammar och så förfader till det folk genom vilken Gud till slut uppfyllde sitt löfte om en frälsare i Jesus Kristus.

Sully = ”Från det södra fältet” av gammalengelskans Sulleigh. Svårt att finna någon vettig betydelse i det förutom att det möjligtvis syftar på att Jake är en outsider. Han är inte från Pandora, utan kommer någon annanstans ifrån. (Annars är den mest kända Sullyn Maurice de Sully som var biskop i Paris på 1100-talet och lät bygga Notre Dame.)

Alltså: Jake Sully = Främlingen och outsidern, en människa och ”every man” som brottas med Gud och som slutligen, av nåd, blir vald att genomföra en gudomlig frälsningsplan för folket.


Neytiri

(Zoe Saldana) - Hövdingadottern i den lokala Na´vi klanen, som möter och mot sin vilja blir förälskad i Jake Sully.



Sökandet efter underliggande mening fungerar bara för de mänskliga namnen. Inför filmen konstruerades Na’vis språk från grunden av en linguist (precis som klingonskan i Star Trek). Därför är också deras namn helt påhittade. Eventuellt har de en betydelse i deras egna fiktiva mytologi, men de är utan betydelse i vår.



Dr. Grace Augustine

(Sigourney Weaver) - Kolonins huvudforskare och skapare av Avatarprogrammet med starka sympatier för Na´vi.



Grace = Engelska för ”nåd” från latinets gratia

Augustine = ”Stor” från latinets Augustus.

Dessutom är det med all säkerhet en referens till kyrkohistoriens största teolog och filosof: Kyrkofader Augustinus av Hippo (354 – 430) som med sitt oerhörda skarpsinne sammanförde kristen tro med grekisk logik och filosofi. Hans tankar kom att totalt dominera kyrkans teologi ända in i våra dagar, och hans systematik undervisas fortfarande på teologiska universitet över hela jorden. Också känd för att ha skrivit världshistoriens första bevarade autobiografi ”Bekännelser.”

Alltså: Grace Augustine = Stor nåd.



Colonel Miles Quaritch

(Stephen Lang) – Stenhård marinsoldat och filmens huvudsakliga antagonist.



Miles = “Soldat” av latinets miles

Colonel Quaritch = Är titeln på en bok skriven av 1800-tals författaren Sir Henry Rider Haggard (1856 –1925). Han är känd som skaparen av ”Lost World” genren och skrev ett stort antal äventyrsböcker som utspelade sig i förlorade världar. Den mest kända av hans verk är ”Kung Salomons Gruvor.”

Alltså: Colonel Miles Quaritch = Soldat i en förlorad värld (Pandora).



Parker Selfridge

(Giovanni Ribisi) – Den civila administratören av kolonin (som för övrigt kallas för Hell´s Gate) och som är ytterst ansvarig för gruvdriftens ekonomiska framgång.



Parker = Kommer från ett engelskt yrkesefternamn. (Som t.ex. Smith=Smed) Men Parker betyder typ ”keeper of the park”, alltså någon slags parkmästare/parkvakt. Stämmer ju ganska bra då han har "Hells Gate" och dess gruvoperation att övervaka.

Selfridge = Ett efternamn som inte verkar ha någon betydelse. Notera dock att namnet är väldigt nära ordet ”selfish”, alltså självisk. Det kan vara en tänkbar association då det stämmer väl överens med hans attityd till profit och lönsamhet.

Alltså: Parker Selfridge = Den själviske parkmästaren.



Trudy Chacon

(Michelle Rodriguez) – En kvinnlig militärpilot som till slut byter sida och strider för Sully och Na´vi i den slutliga kampen.



Trudy = Är en form av forngermanskans Gertrude som i sin tur betyder ”spjut” och ”styrka”. Alltså ett feminint krigarnamn, en amazon.

Chacon = Är ett gammalt spanskt adelsnamn som betyder ”geckoödla”. :-) Alltså är hon (även om det säkert är mycket långt tillbaka) av ädelt blod.

Alltså: Trudy Chacon = Ädel krigarinna, nobel amazon.



Dessutom: Lite kuriosa om djuren…


Toruk

Den stora grymma flygödlan som Sully rider på slutet.



Namnet är extremt likt Turok som är namnet på en serietidning som hade sin storhetstid på 50 och 60 talet. Den handlade om en indian som hade hamnat i en… surprise… förlorad värld där han kämpade mot onda dinosaurier.

Hela franchiset togs upp igen för några år sedan och blev ett antal dataspel på Nintendos konsoler. ”Turok – Dinosaur Hunter”. De går ut på att… surprise igen… jaga dinosaurier i en förlorad värld.


Thanator

Den stora panterliknande varelsen som försöker äta upp Sully, och som i slutet låter Neytiri rida på sig.



Thanator kommer sannolikt från grekiskans thanatos som betyder ”död”. Det har dessutom det latinska suffixet ”-tor” som troligen kommer av victor, som betyder segrare.

Alltså: Thanator = Dödlig segrare.


smiley

Hoppas alla Avatardiggare där ute fann detta intressant. Jag återkommer snart med fler betraktelser över Avatar som allegori

Mvh /Oskar

  • Comments(2)//varldar.kallner.com/#post7

Avatar trailer

AvatarPosted by Oskar Thu, December 31, 2009 12:48:52
Jag var och såg Avatar i 3D förra veckan och det var sannerligen en upplevelse.

Storyn var inget specielt, utan följde Joseph Campbells monomyt nästan till punkt och pricka. (Samma story can också ses i Dansar med vargar, Den siste samurajen och Pocahontas.)

Men aldrig har jag sett denna historia gjord med sådana färger och med en sådan känsla för detaljer. Det var inte en film, det var en hel värld av upplevelser. Fantastiskt välgjort!

Jag kommer att skriva lite mer om Avatar framföröver.

Under tiden. Här är den längsta och bästa trailern för Avatar.



  • Comments(0)//varldar.kallner.com/#post5
Next »