Om denna och andra världar

Om denna och andra världar

Logik för dig från A till B. Fantasin kan ta dig vart som helst. -Albert Einstein


9

FilmPosted by Oskar Källner Sun, June 06, 2010 22:12:33

Igår natt såg jag Shane Ackers 9. Den var perfekt att se under nattens småtimmar när verklighet och dröm flyter samman.


9 är en underbar upplevelse! smiley OCh då talar jag inte enbart om animationstekniken, som känns tekniskt fulländad, utan om hela den atmosfär som filmen skapar. 9 är en väldigt märklig, ödslig och lite skrämmande film, men trots det får man också en sån där varm känsla inombords.

Man får följa en liten trasdocka som heter 9. Han vaknar upp ensam i ett märkligt laboratorium. Utanför det till hälften raserade huset finns bara ruiner kvar av den mänskliga civilisationen. Allt är öde och tomt. Städer är jämnade med marken. Skrotet ligger överallt och rostar. Mänskligheten är utrotad.


I en tidslinje nära vårt eget fyrtiotal, skapar en brilliant vetenskapsman en tänkande maskin. Militären tog omedelbart maskinen och lät den skapa fler tänkande maskiner. Med dessa krigade de framgångsrikt mot sina grannländer till dess att maskinerna vände sig mot sina skapare. Ingenting överlevde, förutom vetenskapsmannens sista gåva, nio små trasdockor.

Väckt till liv vandrar 9 omkring i den ödsliga staden. Men så blir han funnen av en annan trasdocka, som introducerar sig som 2. 9 får hjälp av 2 att finna sin röst och de ska precis ta sig i säkerhet när de blir avbruten av ett ilsket råttliknande mekaniskt odjur. 9 är nära att fångas, men 2 distraherar odjuret och blir istället bortförd i dess käftar. Förkrossad stapplar 9 vidare, men snart hittar han fler trasdockor. Det är en grupp som överlevt genom att hålla sig gömda sedan kriget. Dockorna styrs av den ansvarskännande men räddhågade 1. Där finns också 6, som är skvatt galen och målar märkliga saker på väggarna, samt den store och brutale 8. 9 får dock en god vän i den enögde 5 som liksom 9 drömmer om något mer än att gömma sig. 9 bestämmer sig för att följa efter odjuret och försöka försöka rädda 2. Men 1 vägrar att lyssna. Till slut ger 9 och 5 sig av på egen hand över de ödsliga vidderna.

Det som stannar mest i sinnet efteråt är den underbara designen. Allt osar fyrtiotal, som om det hela utspelades i efterdyningarna av ett alternativt och totalt förödande Andra Världskrig. Trasdockorna är underbart designade, med tydliga karaktärer, och de tänkande maskinerna för tankarna till både Matrix och War of the World, men med sin egen touch av fyrtiotal.

Designen fick sin förklaring i eftertexterna när jag såg att Tim Burton varit producent. smiley Designen i 9 stämmer mycket väl överens med flera av hans tidigare arbeten, som Edward Scissorhands, The Nightmare before Christmas och Corpse Bride.

Filmen har potential att bli riktigt episk, men låter bli. Den blir aldrig mer än småmysig och allmänt märklig. Men faktum är att det inte gör någonting! Filmen gör det den sätter ut för att göra, och gör det bra. Den kommer aldrig att bli någon kultklassiker, men förblir en pärla för de som har turen att finna den.

Och det är något riktigt fräscht med en post-apokalyptisk film utan människor. smiley

  • Comments(2)//varldar.kallner.com/#post78

Dr Horrible

FilmPosted by Oskar Källner Thu, April 22, 2010 17:44:17



Jag vet att jag inte direkt är först i världen att skriva om det här guldkornet. Dr Horribles Sing-Along-Blogg kom ut redan 2008, signerat mästaren Joss Whedon, men själv upptäckte den först i julas.

Enligt legenden började det hela under författarstrejken i Hollywood för två år sedan. Joss hade ingenting att göra, och gick och skissade på ett litet musikalprojekt. Han kopplade in sina bröder, Jed och Zack Whedon, (vilka namn föresten Josh, Jed och Zack. smiley ) och drog med dem i projektet. Jed är nämligen kompositör och tillsammans skrev de ihop en helt fantastisk liten lågbudgetmusikal.

De hade inte mycket pengar, utan lånade ihop utrusning och finansierade det ur egen ficka. Sångerna spelade de in i en liten studio på Joss Whedons vind. När det kom till distributionen ville Joss testa något nytt, nämligen att släppa hela musikalen över Internet. Gratis! Den släpptes i tre delar, och när första delen kom var det så många som ville se att servrarna kraschade.



Men vad handlar då Dr Horrible om? Själv tycker jag att det är ett berättarstrukturellt mästerverk. Niel Patrick Harris (mest känd från How I met your mother), spelar Billy, en ung desillusionerad man, som ändå vill göra något för sin omvärld. Men han har insett att man aldrig kommer att komma någonstans om man spelar enligt reglerna, så han har sitt mörka alter ego, den fruktansvärda superskurken, Dr Horrible! smiley Han är dock olyckligt kär i Penny, spelad av Felicia Day (mest känd från sin sköna internetserie The Guild) som han brukar träffa i tvättstugan med jämna mellanrum. Annars drömmer Dr Horrible om att bli accepterad in i ”the evil leauge of evil.,” en grupp bestående av världens största superskurkar.

Men finns det en superskurk så finns det alltid en superhjälte. Captain Hammer, spelad av Nathan Fillion (mest känd som Malcolm Reynolds i en annan suverän Joss Whedon produktion, nämligen Firefly.) är en superhjälte med ett superego. Till skillnad från Billy som egentligen i grunden är en ganska schyst kille, så är Captain Hammer ett riktigt as. Han gör bara sina hjältedåd för att folk ska beundra honom och för att få kvinnor till sängkammaren.

Problemet blir när Dr Horrible av misstag utsätter sin älskade Penny för fara, och hon ve och fasa räddas av Captain Hammer! (Fast egentligen var det tvärt om.) Nu är striden ett faktum! För sin älskade Penny och för att kunna komma in i ”the evil league of evil” så måste han nu en gång för alla besegra Captain Hammer.

Det är fantastiskt kul att se en historia som vänder upp och ner på alla de klassiska ramarna om vem som är god och vem som är ond. Man sitter verkligen och hejar på Dr Horrible! Och allt ackompanjeras av lysande sång och musik, med låtar som verkligen sätter sig i hjärnan. Jag gick runt och trallade i veckor efteråt. "A mans, gotta do what a mans, gotta do..."

Och sedan har vi slutet. Jag ska inte säga något om det, för jag vill inte spoila det. Men slutet är på snudd så nära briljant man kan komma i en sån här produktion. Det är så otroligt bra! Det gör på något sett hela musikalen.

Se Dr Horrible! Och se den gärna på DVD. Allt det sköna extramaterialet är värt det.


Föresten... Dr Horrible har vunnit en massa priser, bl.a. en Emmy. Här är ett litet roligt klipp från när Dr Horrible kapar hela Emmy-sändningen. smiley


  • Comments(0)//varldar.kallner.com/#post72

Moon

FilmPosted by Oskar Källner Fri, February 26, 2010 01:19:28
Vill föresten tipsa om en film jag såg för ett litet tag sedan. Den heter rätt och slätt Moon och är enligt min mening en av de mest intressanta SciFi filmerna som släpptes under 2009.


Detta är klassisk gammal "hard scifi" som är så långt bort man kan komma från "fantasy scifi" som t.ex. Star Wars. Alltså finns här inga konstiga aliens, inga laserpistoler, enorma rymdkryssare eller hopp genom hyperrymden.

Vad man däremot bjuds på är lysande skådespeleri och en historia som i det närmaste är teater, ett kammarspel, fast förlagt till en liten rymdbas på månens baksida.

Sam Bell (spelad av Sam Rockwell) har ett treårskontrakt med ett gruvföretag som utvinner Helium-3 på månen, (som behövs i en typ av fusionsreaktorer). Hans ända sällskap är roboten GERTY (som får sin röst av den alltid brilliante Kevin Spacey.) Men hans kontrakt börjar lida mot sitt slut och snart ska han få komma hem till sin älskade fru. Han har inte kunnat prata direkt med henne sedan han lämnade jorden, då kommunikationssateliten är trasig, men han utväxlar ständigt videopost med henne.

Men så råkar han ut för en olycka. Han fastnar medvetslös ute i en av månbilarna, många mil från stationen. När han vaknar upp är han tillbaka på stationen, utan att veta hur han hamnat där. Och något är annorlunda. Och så möter han sig själv. Bokstavligt talat.

jag vill inte avslöja mer än så.
Se filmen!

/Oskar

  • Comments(1)//varldar.kallner.com/#post60

Tai Chi Master (1993)

FilmPosted by Oskar Sun, January 03, 2010 02:47:58
Tai Chi Master (Tai ji zhang san feng ) (aka Twin warriors)
(1993) 96 min



Ett action-mästerverk!

Den här filmen är mycket bra. Jet Li och Michelle Yeoh är båda i toppform. Den har kanske inte en historia lika djup och invecklad som Crouching Tiger, men den fungerar ändå bra. Filmens främsta styrka är dock dess exeptionella fightingscener. Fast filmen är så gammal är det fortfarande bland den bästa Hong Kong action man kan se!


Mitt betyg: 8/10


  • Comments(0)//varldar.kallner.com/#post39

House Of Flying Daggers (2004)

FilmPosted by Oskar Sun, January 03, 2010 02:36:49
House Of Flying Daggers (Shi mian mai fu) (aka Lovers)
(2004) 120 min


När jag skriver detta har jag precis sett House of Flying Daggers för första gången, och jag är tagen. Jag satt och såg igenom alla eftertexterna, lyssnade till musiken och lät filmens slutgiltiga emotionella knytnäve träffa mig rätt i magen.

Teamet bakom Crouching Tiger och Hero har gjort det igen. Denna gång är dock temat lite annorlunda. Medan Crouching Tiger var ett existentiellt äventyr och Hero var ett ideologiskt messiasdrama så är detta rätt och slätt en kärlekshistoria. Men precis som i sina båda föregångare så utmärker sig filmen genom det otroligt vackra och storslagna fotot.

Det här är konst.

Det är slutet av 900 talet e.kr. och efter 250 år börjar Tang-dynastin att tappa greppet om makten. Kejsaren är inkompetent och regeringen korrupt. Genom landet sprids en gerillarörelse som kallas för "The House of Flying Daggers". De är lite av en Robbin Hood organisation som stjäl från de rika och ger till de fattiga.

Jin och Leo är regionskaptener med uppdraget att finna "Flying Daggers" ledare och döda honom/henne. De misstänker att glädjeflickan Mei, på en närbelägen Paviljong, har kontakter med gerillan. Enligt en uppgjord plan arresteras Mei av Leo och strax därpå fritar Jin henne i förhoppningen att hon ska leda honom till ledaren. Tillsammans reser Jin och Mei norrut, och trots att Jin vet att han egentligen bara ska låtsas vara intresserad av henne så växer attraktionen mellan dem.

Filmens första hälft går i ett ganska lugnt temp, nästan lite för lugnt. Men efter ungefär halva filmen börjar intrigerna utvecklas och allt som man trodde att man visste vänds upp och ned. Plötsligt blir filmen väldigt intressant. Spänningen stegras mot slutet i ett våldsamt och blodigt kresendo.

Hela filmen genomsyras av symoliska naturbilder, och fightingscenerna är helt lysande, utan att ta över från den superba storyn. I slutändan är House of Flying Daggers en film om kärlek, om uppoffring, om äkthet och om att följa sitt hjärta.

Mitt betyg: 9/10


  • Comments(0)//varldar.kallner.com/#post38